Civilekonomernas ordförande tycker till

"I grund och botten handlar det om att kunna välja ett jobb man tycker är roligt. Men att försöka hålla sig uppdaterad och komplettera med egen kompetensutveckling kan vara svårt eftersom vi ofta är sönderstressade", säger Civilekonomernas ordförande Lee Wermelin.

I intervjun nedan kan du läsa mer om hennes tankar kring livslångt lärande, varför det är viktigt och vad som behöver förändras för att ekonomer ska kunna fortsätta utvecklas under sin karriär. 

Vad innebär livslångt lärande för dig?
– För mig handlar livslångt lärande om att jag som individ behöver se till att jag är anställningsbar hela min karriär. Tidigare var det lättare, man hade sin utbildning, gick några kurser, bytte jobb och gjorde en karriär internt hos en arbetsgivare. Så ser det inte ut idag, och jag tror inte heller att arbetstagare vill att det ska se ut så.  

Vad är det som har förändrats?
– Synen på arbete har ändrats, det är inte livstidsanställningar som gäller längre. Man anses inte vara en hoppjärka om man byter jobb var fjärde, var femte år, utan det är en del av att göra karriär. Professor Mikael Dahlén på Handels säger att de som går ut idag i snitt kommer byta jobb 17 gånger under sin karriär. 

Varför är det viktigt med ett livslångt lärande?
– I grund och botten handlar det om att kunna välja ett jobb man tycker är roligt. Men att försöka hålla sig uppdaterad och komplettera med egen kompetensutveckling kan vara svårt eftersom vi ofta är sönderstressade.

Hur ser du på möjligheten till livslångt lärande idag? 
– Jag har aldrig lärt mig så mycket som när jag byter jobb. Delvis förstår jag hur mycket jag har lärt mig, delvis lär jag mig mycket nytt. Om man jobbat länge på ett företag kan man börja ifrågasätta vad man egentligen kan. Därför tror jag det finns en poäng med att byta jobb.

Som individ skulle man nästan behöva ha sitt cv som en del av medarbetarsamtalet och med hjälp av sin chef formulera det man åstadkommit på jobbet under året. Det handlar också om att tänka efter vad man har för karriärmål, vad som är nästa steg och se vad jag behöver för att nå dit. 

Hur ser du på arbetsgivarens roll i det livslånga lärandet?
– Det måste bli mer mycket mer förmånligt för arbetsgivare att investera i en medarbetares utbildning. Idag får man exempelvis en Excelkurs för att man behöver det i sitt nuvarande arbete, men inte en utbildning som gör att jag exempelvis blir finansdirektör om det är mitt karriärmål. Om ett företag ska betala både utbildning och stå för betald arbetstid, ja då måste ju den utbildningen vara rätt försvarbar för det medarbetaren gör idag, inte med sikte på vad han eller hon ska göra om två år. 

Hur kan man komma till rätta med det här?
– Det finns strukturer i samhället som vi måste ta tag i. Ett exempel skulle kunna vara att om  arbetsgivaren bekostar min utbildning så får jag någon typ av studiepeng, såsom föräldrapenning, för att vara ledig. Jag tycker att staten har ett jätteansvar. Sverige har investerat i deras utbildning, så jag tycker det är statens ansvar att se till att alla är så anställningsbara som möjligt. 

Men vi har inte gjort det lätt för oss. Eftersom det inte är så lönsamt  har vi istället  förlitat oss på ”on the job training”. Vi har lärt oss att utbildning är gratis, därför har vi svårt att förstå varför vi ska betala 300 000 för en executive MBA. Vi har heller inte en tillräcklig utbredd kultur av att vidareutbilda oss. 

Tänk att svenska staten är ett stort Manpower som hyr ut sin arbetskraft. De får in arbetsgivaravgifter och inkomstskatter, det är det Sverige går runt på. Utbildningspremien i Sverige är extremt låg. I andra länder så värderas vidareutbildning, ex MBA, högre och ger ett rejält lönelyft vilket är bra både för individen och ger mer pengar in för staten i skattkistan. 

Företagen tjänar ju på att de anställda har bästa möjliga kompetens, hur ser du på det?
– Det är här jag menar att det behövs samspel kring att skapa strukturella förutsättningar och en samsyn på livslångt lärande så att både staten och företagen tjänar på det. För om vi bara arbetsgivarna ska stå för all utbildning, då kommer det inte hända. 

Hur ser du på fackets roll?
– Vår roll är att ta reda på hur ser det ut och vilka förutsättningar vi vill förändra på. Om arbetsgivaren pressas till att ta allt ansvar för medarbetarnas utbildning då kommer de inte ha råd.
 
Vad kan facket göra för mig som medlem? 
– Vi försöker driva frågorna på lobbyingnivå och påverka politiken så att det blir lättare för arbetsgivarna att investera i livslångt lärande. Oavsett om det nu innebär att man bygger upp ett kompetenskonto där jag sätter in pengar till en utbildning jag vill gå, eller om jag kan få avdrag som arbetsgivare när jag investerar i en utbildning, så måste man öka incitamenten för arbetsgivaren. 

Det här handlar om att få en balans, företagen måste tjäna pengar för att göra den här resan. Det måste ske på ett sätt som är ekonomiskt hållbart för alla parter. Jag tror fortfarande att det snabbaste sättet är att säga ”men snälla farbror staten, ni har investerat i min grundutbildning, ni måste ju förstå att det är en bra affär för er att se till att det finns någon som vill fortsätta investera i min utbildning.” Då måste vi ju se till att det finns incitament för det.

Anser du att svenska staten även ska betala utbildningen för internationell arbetskraft eller för de som jobbar i multinationella företag där delar av vinsten inte tillfaller Sverige? 
– Om man tittar på varför vi skulle bekosta utbildning för en ingenjör på Ericsson exempelvis ja om den bidrar till Ericssons utveckling det leder ju i sin tur att det går bättre för Ericsson så att de i sin tur kan anställa eller utveckla fler. Man kan inte isolera det till att det är ett svenskt personnummer.

Hur ska man som individ och medlem ta sig an frågan om livslångt lärande?
– Jag tror man ska börja med sitt cv och se över om det är uppdaterat. De flesta har inte ett uppdaterat cv. Genom att tvinga sig själv att tänka efter vad man ser som sitt nästa typ av jobb eller roll, kan man också se vad som behövs för att nå dit. Med chefen behöver man prata om vad man ser framåt, hur länge man vill vara kvar på företaget och hur man ska ta sig framåt. 

Varför behöver man facket?
– Vi tror på anställningstrygghet och ibland hamnar man i situationer som är ohållbara och då behöver man individuell hjälp. Sedan har vi inkomstförsäkringen som kan vara ett trygghetsnät.  

Slutligen, vad vill du ha sagt till våra medlemmar från förbundets sida i den här frågan?
– Vi tror att det behövs en strukturell förändring som ökar incitamentet för företagen att faktiskt investera i min utbildning, exempelvis skattelättnader. Den andra biten är att man behöver ta större eget ansvar som individ. Man måste tydligare artikulera vad man faktiskt lärt sig, det vill säga vad har jag lärt mig under det här året som gjort mig extra anställningsbar. Sedan är det viktigt att tänka efter vad man vill jobba med. Har du kanske varit på samma plats en längre tid, ja då kanske det är dags att söka dig till en ny roll på företaget där du arbetare eller söka nytt arbete.